Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Kriget 1870. Kejsardömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2GÖ
skulle aldrig tillåta, att främmande makter blandade sig i
våra inre angelägenheter.»
De närvarande voro djupt rörda.
»I fall man enas om, att det skulle hindra en fast
sammanslutning mellan alla fransmän och strida mot
försvarets intressen, om makten förblir i mina händer, tro ni
då», frågade kejsarinnan, »att det skulle vara för
anspråksfullt av en kvinna, som frivilligt avsagt sig tronen, om hon
bad kammaren om tillstånd att få uppehålla sig i Paris på
det slott, man skulle finna för gott att anvisa henne? Tro ni
icke, mina herrar, att man skulle tillåta henne att dela den
belägrade huvudstadens lidanden, faror och ångest?»
Ingen svarade på denna fråga. Och Eugénie avskedade
deputationen med följande ord:
»Jag bemyndigar er att återvända till lagstiftande
församlingen och säga general Palikao och hans kolleger, att
jag fullständigt litar på dem och ger dem frihet att i
fosterlandets intressen fatta de beslut, som de kunna finna
lämpliga och som jag skall bifalla.» —
Huvudstaden skälvde emellertid av revolutionär
upphetsning. Från alla håll ombrusades man av marseljäsen,
runt i staden flaggades det med röda fanor. En pojke på
knappa tio år klättrade upp på bronsgallret utanför
Tuilerierna och hängde en revolutionsfana överst på det’. Tusen
och åter tusen fyllde Concorde-platsen och tröttnade icke
på att vråla: »Vive la république!»
Lagstiftande församlingen hade åter sammanträtt, men
arbetare och nationalgardister trängde in och omöjliggjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
