Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vara endast en mer eller mindre stark
modernisering af en gammal välbekant skönmålning från
sjuttonhundratalet och att det ideal hon skickar
ut att flyga för kritiska nutidsögon mest af allt
ser ut som en pappersdrake. Men detta senare är
kanske i stil med »barnets århundrade»?
Jag förnekar icke hvarje nytt lifsinnehåll hos
henne — hennes alstring vore i annat fall
alltigenom både oförklarlig och oförsvarlig —, men
jag nekar bestämdt, att hon förmår lyfta detta
nya öfver sitt medvetandes tröskel, hålla det där
uppe ens så länge, att man kan få en
ögonblicksfotografi däraf och på det sättet göra det
meddelbart — på annan väg än genom suggestion.
Ellen Key har hittills icke verkat såsom ljus utan
såsom eld. Men så länge detta är fallet, måste
den från henne utgående inverkan begränsas till
en sfär af valfrändskap och annan känslokemi,
där det förnuft icke hör hemma, som vill och
förmår bilda öfvertygelse genom forskning och
tänkande.
Hos Ellen Key finnes en omotsvarighet mellan
lifsinnehållet och medvetenhetsformen, som kan
blifva tragisk den dag hon själf inser den. Det
förra sträfvar våldsamt till uttryck, men
originaliteten kommer alldeles till korta vid formgifningen.
Framför fröjden öfver att tro sig ha i någon mån
lyckats gifva »det tredje rikets» konturer vore
bestämdt resignationens tragik att föredraga. Den
tragiska konstarten har den stora förtjänsten att
icke vara — komisk.
Sådana omdömen som dessa medföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
