Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomsnittliga subjektiva tillstånd, hvilken framkallar
nya och större pockande behof, hvarigenom det
skenbara lustöfverskottet i hvarje fall krymper
ihop till ett oumbärligt villkor för, att lifvet skall
kännas rätt och slätt drägligt. Allt beror härvid
på proportionerna men intet på absoluta mängder,
och proportionerna betingas af tider och
omständigheter.
Om man för en människa på 1700-talet hade
kunnat göra den lätthet trolig, hvarmed vi
numera öfvervinna rum och tid, är det sannolikt, att
hon icke kunnat undgå att förakta den postvagn,
som förut alltjämt fört henne lagom fort och
bekvämt fram, och sucka efter den snälltågsfart, med
hvilken vi framrusa. Men hvem vill väl påstå, att vi
äro »lyckligare» per ånga, än
sjuttonhundratalsmänniskan var per hästkraft?
Detta är det innerst kännetecknande för all
utopism, att den väger med falska vikter. Den
låter aldrig vid sina jämförelser detta förblifva
detta, nu vara nu och då då. Därför hvilar alltid
dess lyckobyggnad på lösan sand.
Därför kan det också alltför väl inträffa, att
äfven då, »när dagens stunder åter te sig, som
renässansens konstnär såg dem, trådande dansen
med elfenbenshvita fötter och måttfulla, fagra
rörelser» — då skall lifvet icke blifva ett grand mera
värdt att lefvas än nu.
Vår tids utopister hafva naturligtvis upptagit
för mycket af utvecklingstanken i sig för att låta
sin inbillningskraft försumpa sig i ett stillastående
lyckotillstånd, hvilket dekreteras såsom oöfverstiglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
