Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfförakt. Allt lyckosträfvande drifver till den inre
lifsenhetens förspridande i moment, hvilka snart
inses såsom i det hela värdelösa, det inre lifvets
upplösning i ytterligheter. Mot denna upplösning
hjälper icke att sätta försöket att påtrycka
lifsförelsen en glansfull prägel genom en personlig
stil, ty den personliga stilen försvinner med den
personliga enheten, med karaktären. Den
estetiska individualiteten kan icke vara den sedliga
karaktären förutan.
Mot lyckans mångahanda måste man sätta
lifvets enhet och söka denna enhet — icke i en
»stil» utan i ett väsende, ett innehåll. Men
måhända är denna antites en tom konstruktion af en
föråldrad metafysik, som icke kan beläggas med
någon allmäntillgänglig erfarenhet?
Den, som hyser denna misstanke, hänvisas till
en allvarlig själfpröfning. Han pröfve, om han
inför sin eftertanke verkligen kan motivera sin
egen tillvaro och i synnerhet hvad han personligen
gör och låter med sitt eget välbefinnande eller —
med ett mera »vetenskapligt» stiliseradt uttryck —
sin makt. Hvad som mycket lätt låter sig
förkunnas såsom en allmän teori bjuder helt visst
starkt emot vid en individuellt praktisk
tillämpning. Ju ärligare och följdriktigare man söker
genomföra en sådan förklaring af sina egna
målmedvetna handlingar, desto omöjligare skall den
visa sig, och desto klarare skall det framgå, att
mitt eget välbefinnande såsom lifvets yttersta
ändamål och norm sammanfaller med dess förtviflade
meningslöshet, dess fattigdom och vanära, sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
