Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven s. k. vattenakrobater, som slagit sig på
den svåra konsten att hålla andan. En sådan
var den täcka dykartist, som for några år [-sedan-] {+se-
dan+} flerstädes i Europa visade sig i ett aqva-
rium och förtjenade mycket penningar. Det
var en ung flicka, som öfvat sina lungor så,
att hon stannade ända till 2 minuter 50 se-
kunder under vattnet. Sådana fall äro
naturligtvis sällsynta undantag.
De många byggnadsarbeten för industriela
och andra ändamål, hvilka ofta måste af
men-niskor utföras under vattnet, skulle vara en
omöjlighet, om icke konstgjorda medel funnes,
hvarigenom vistandet i det våta elementet
kunde förlängas. Men sådana företag aro
ändock alltid förenade med många faror. Den
kroppskyla och utmattning, som följer med
dykarens arbete under vatten, äfven när han
skyddas af vetenskapens bästa uppfinningar,
är så stor, att den starkaste endast kan
arbeta en eller två timmar på en gång och blott
några få timmar om dagen. Utföres arbetet
på något betydligare djup, inställa sig ofta
dessutom näs- och öronblödning samt döfhet
och andra lidanden.
De gamla dykarklockorna, som i
förbättrade upplagor stundom ännu användas vid
undervattensarbeten, som kräfva många krafter
samlade på ett ställe, såsom vid anläggning
af kajer, fyrar, hamnar etc., äro för öfrigt
numera i det närmaste undanträngda af
dykar-drägterna.
En dyk arrustning af det slag, som nu för
det mesta brukas, består af en vattentät
kläd-ning, gjord af ett enda kautschukstycke och
slutande vattentätt kring halsen och
handlederna; hvartill kommer en kask eller hjelm,
fästad vattentätt vid en från drägten
uppstickande kapuschong och försedd med glasfönster
för ögonen. Hvarje bristfällighet i denna
rustnings vattentäthet skulle föranleda dykarens
qväfning af inträngande vatten. Luft för
andningen bär dykaren på ryggen i en liten låda,
hvilken matas från luftpumpen, som befinner
sig på land, i båt eller i ett särskildt s. k.
dykarfartyg. Från en upptill på luftlådan
fästad regulator, hvilken jemnar lufttrycket,
så att dykaren göres mera oberoende af
luft-pumpningen, ledes luften genom ett litet rör
in i kasken. För att dykaren under vattnet
skall kunna andas med lätthet, bör luften i
luftlådan hafva minst samma c-pänstighet som
det vattentryck, hvaruti han befinner sig; van-
ligtvis hålles lufttrycket en atmosfer större än
vattentrycket, hvarigenom luftförrådet blir sä
tillräckligt, att dykaren, om luftslangen eller
luftpumpen skulle komma i olag, sä att ny
lufttillförsel hindrades, kan i all maklighet
uppstiga ur vattnet, derest han i tid varskos
med signallinan. Så väl upp- som
nedstig-ning måste nemligen alltid försiggå långsamt
(omkring två meter i minuten), emedan
luftens spänstighet i dykarens lungor ej kan utan
fara hastigt förändras.
Men om dykaren utan andra hjelpmedel
än dessa ville försöka nedkomma i vattnet, så
skulle han finna detta omöjligt.
Mennisko-kroppen har ungefär alldeles samma specifika
vigt som vattnet och är till och med något
lättare, då lungorna äro fylda med luft: det
är derföre som en menniska i liggande läge,
om tyngdpunkten är rätt placerad, flyter af
sig sjelf utan all ansträngning på vattnets yta.
Luften i dykarens kask och luftlåda bidrager
att ytterligare minska den specifika vigten,
livarföre någon dykning aldrig skulle kunna
verkställas, om icke dykaren toge på sig
särskilda blyvigter på skuldrorna och fotterna.
Dessa tyngder kunna emellertid lätt föranleda
olyckor och bringa honom i förderf. Han är
tvungen att från fartyget nedstiga på en
repstege, från hvilken han lätt kan nedfalla; och
när han i vattnet arbetar på höjden af någon
klippa, kan han lätt förlora fotfästet och
nedfalla i okända afgrunder. Och i händelse af
tvingande nöd kan han med svårighet i hast
uppkomma till vattenytan, emedan blytyngderna
kedja honom vid bottnen, der han är. Dessa
tyngder fästas derfore alltid så, att de kunna
lätt aftagas, då fara är å färde, om dykaren
eljest har nog sinnesnärvaro för att göra detta
och göra det rigtigt. Ty om t. ex. faran
förvirrade honom och gjorde honom så
obetänksam, att han först lossade tyngderna från sina
fotter, skulle följden blifva att dessa senare
höjde sig uppåt, under det tvärtom det
tyngd-belastade axelpartiet stjelptes nedåt, och han
blefve på det sättet ännu mera hjelplös än
förut. För att komma upp ur vattnet
be-höfver dykaren endast från luftlådan insläppa
luft i drägten, hvarigenom han hastigt
flyter upp.
Skall arbete företagas på större djup än
10—12 meter, beliöfver dykaren utom andra
apparater äfven en lampa för att kunna se
hvad han skall uträtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
