Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347 * UNDRENS VERLD. 348
letta änden och är alldeles samma spektrum,
som erhölls från lamplågan. Upphettas jernet
ytterligare, så att det smälter, fortfar samma
spektrum att visa sig. Man kan med högst
få undantag (metallerna didymium, erbium,
terbium) taga hvilken glödande kropp som helst,
fast eller flytande, och man skall alltid vid
tillräcklig upphettning få samma spektrum som
från lamplågan eller ljuslågan. En sådan låga
är i sjelfva
verket också endast
en glödande fast
kropp, nemligen
kol som i fint
fördeladt tillstånd
sväfvar i de af
förbränningen
bildade gaserna. Ett
spektrum af nu
beskrifna slag
kallas ett
kontinuerligt spektrum.
Vi föreställa
oss, att vi
experimentera på
liknande sätt med
vanligt solljus.
Granska vi vårt
spektrum, skola
vi finna, att de
lysande färgerna
afbrytas af en
stor mängd
alldeles mörka
li-nier, de Fraun-.
hoferska linierna,
så kallade efter
den, som först
uppmärksammade
dem. Alldeles
samma linier och
samma spektra
erhållas, om man
begagnar det reflekterade solljus, som kommer
från månen eller planeterna. Hvad betyda
dessa sällsamma linier?
Innan vi öfvergå till besvarandet af frågan,
skola vi beskrifva det instrument,
spektro-skopet, hvarmed iakttagelser rörande spektra
beqvämast och säkrast anställas.
Fig. 2 visar ett spektroskops enklaste form.
Det ljus, hvars spektrum skall undersökas,
insläppes genom en spricka (hvars bredd kan
modereras medelst ramen D) i tuben C samt
utgår derifrån genom en i motsatta änden
befintlig lins, hvilken rigtar ljusstrålarne fullt
parallela till prismat E, der de brytas till ett
spektrum, som betraktas genom kikaren B.
Vill man göra detta spektrum längre,
uppställer man mellan tuberna flera prism er efter
hvarandra, så att kanterna vetta åt samma
håll. Prismerna omslutas bäst af en låda
och hela
instrumentet bör
arrangeras så, att
intet annat ljus än
det, som skall
undersökas, når
iakttagarens öga.
Det är
vanligt att man tager
en fotografisk bild
af det spektrum,
som skall
granskas. Ögat
förmår icke uppfatta
de ljusrörelser,
som äro snabbare
än den violetta
eller långsammare
än den röda
färgen, ’och det
direkt synliga
spektret är derföre
mindre
fullständigt än det
fotografiskt af bildade,
som sträcker sig
ett godt stycke
bortom det
synliga spektrets
violetta ände,
all-denstund äfven
de ultra violetta
ljusrörelserna
verka kemiskt på de
fotografiska preparaten. Fotografibilderna af
silfrets och platinans samt kadmiums spektra
visa spår af fotografisk verkan på sådana
af-stånd som fem, ja sju gånger hela det
synliga solspektrets längd.
Om vi nu medelst spektroskopet undersöka
ljuset från en lampa, så visar sig, såsom
redan sagts, ett kontinuerligt spektrum. ,Men
om vi framför sprickan i spektroskopets tub
ställa t. ex. ett blått glas, som endast insläp-
Fig. 1. Solljusets sönclerdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
