- Project Runeberg -  Kina-konferensen i Stockholm d. 4-8 mars 1899 /
258

(1899) [MARC] With: Erik Jakob Ekman - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III - 25. Missionsarbetet bland Kinas kvinnor. Af fröken Fredrika Hallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

insikt i evangelium för att kunna på egen hand utsändas för
att undervisa de kristna och predika för de oomvända.

Arbetet på stationen, där man bor, är ganska omväxlande:
besök i hemmen, gästmottagning, klassundervisning, enskild
undervisning samt sjukvård, opieasyl- och skolverksamhet.

Läkareverksamhet och opieasylverksamhet äro lämpliga
medel att vinna folkets förtroende på nya platser. I allmänhet
är det ganska lätt att bota kinesernas sjukdomar. De hafva
stor tro både på våra böner och vår medicin. Men, om de ej
blifva bra strax, så händer det, att de låta intala sig att
begagna kinesisk medicin. Så snart de höra, att missionären kan
bota sjukdomar, tändes ett nytt hopp hos många sjuka, som
förtviflat om att någonsin blifva friska. De hafva ej råd att
kalla en kinesisk doktor, och dessutom äro de flesta af deras
infödda läkare ej värda detta namn. Många hjärtan och hem
öppnas för evangelium genom läkareverksamheten.

Besök i hemmen äro i allmänhet ganska tröttsamma i
synnerhet på ställen, där man ej varit förr. Ofta kan man få
gå gata upp och gata ned utan att blifva inbjuden. Ibland
sitta några kvinnor utanför platser, där man går förbi. Man hälsar
vänligt, men kvinnorna skynda sig in och stänga dörren. Ibland
lyckas det dock att blifva inbjuden i huset. Man bjudes att
sitta ned och dricka te. Man språkar om hvarjehanda. De
granska noga missionärens dräkt och person och hafva så mycket
att fråga om. De förundra sig öfver våra stora fötter och
undra inom sig, om vi icke ändå äro förklädda män. De fråga,
hvarför vi kommit den långa vägen till Kina och lämnat våra
föräldrar och syskon. Vi få då tillfälle att frambära evangelii
budskap. Kanske där är någon, som vill lyssna till. Men man
blir ofta afbruten af hvarjehanda frågor, som icke alls höra till
ämnet. »Hvar äro edra skor köpta?» »Har skräddaren sytt
eder klädning?» »Huru ser det ut i edert land?» o. s. v. Vid
afskedet lämnar man en traktat eller tryckt sång och ber dem
snart komma och hälsa på. Ofta bruka vi äfven vid första
besöket lära dem en kort bön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 14 23:18:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kinakonf/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free