Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är e] vår svaga sida, men hvem vägar kalla oss slosare . I hans ekonomiska situation ger ett bref
i Juli 1840 till fadern en ganska god inblick. Han säger, att lifvet i det dyra Paris under
närvarande omständigheter d. v. s. alltid som ungkarl» kostar honom »oberäknadt resor etc.ts 4,000 fr.
årligen, en summa, för hvilken han anser, att man i Sverige kunde lefva som > en Prince . Paris
utöfvade redan från början sin egendomliga trollmakt öfver Wickenberg, ingaf honom på en gång
tjusning och afsmak. Redan 1839 är han tämligen på det klara med, att hans hufvudsäte , som
han skrifver till fadern, för framtiden blir här, ty >: egentliga hemmet är der lyckan blomstrar för
oss». Han gläder sig öfver det milda klimatet, öfver att våren kommer så tidigt, redan i Mars
som 1839 eller t. o. m. ännu tidigare som 1842. Detta år skrifver han i Februari, att solen skiner
så vänligt som i Maj och träden knoppas i trädgården som är framför mina fönster, hvarifrån jag
äfven har utsigt öfver en del af Paris och ser på afstånd Vendöm Collonnen med Napoleons staty
och litet längre bort Pantheon och Notredame . Och därpå följer en liten skildring, som i lifliga,
raskt målande drag ger kvintessensen af en vårstämning i Paris med allt dess fradgande skum på
ytan och all dess mörka bottensats:
»En vacker vårdag som i dag äro alla promenader och offentliga platser uppfyllda med folk och vagnar, ty då
kryper fram i solen allt som har ben och kan gå och då lyser det öfverallt af eleganta toiletter och equipager af alla färger
och alla anleten lyser glada i solskenet och färgen återkommer på kinden, bleknad af fatiger, arbete, nattvak, dans, nöjen
och debaucher under vintern. — Paris är en besynnerlig sammansättning af godt och ondt, eländigt och stort, skönt och
fult, och besynnerligt, alla som varit här, önskar sig mången gång tillbaka till Paris.»
En annan gång heter det i bref till Adlersparre i Juli 1839:
»Paris med sin af otukt förpästade luft är mig odräglig, lättsinnighet, egennytta, behagsjuka och politik står skrifvet
på hvarje panna, luften uphettad af solsken och skorstensrök, gator och gränder fulla af pack och åkare (du känner min
kärlek för åkare) med ett ord Paris så lockande som Sirensång och söfvande som Opium under vintren är om sommaren
ej bättre än Daniels lejonkula.»
Utan att på något sätt vara asket, lefde Wickenberg i det stora hela, som han själf skref
till gubben i Malmö, > ett stilla och ordentligt lif midt i nöjenas och frestelsernas hufvudstad . Till
Adlersparre skrifver han på liknande vis i Oktober 1838:
»Omgifven af narrverk och så kallade nöjen på alla sidor, lefver jag dock ganska förnuftigt dels af liknöjdhet för
många af dessa nöjen, dels derför att alt är för mycket och litet är nog, och alltid (eller om du så vill) nu, med afseende
på den visa maximen att hålla sig inom sina tillgångar. Italienska Operan är det enda, som jag ej kan försaka... 1 går
var jag där och såg för fjerde gången Sömngångerskan, Parsiani var excellent, Rubini narrade tårar i mina ögon, men jag
sväljde dem visligen fastän de voro salta. Du måste mycket sakna detta nöje, som en tid var oss ett ämne för så väl
disputer som skämt... jag borde berätta dig nytt, men hvad vet jag om verlden, sitter hemma hela dagen hopkrupen vid
stafflien, går blott ut för att äta, gör en rond i Palai Royal eller på Boulevarderna, går hem kl. 8—9, klinkar på ett gammalt
forte piano, drar ett och annat drag på fiolen, röker tobak och drömmer om framtiden tills jag somnar.»
Från sitt trägna stafflisittande och den dåliga atmosfer, som man andas i alla stora städer
rekreerade konstnären sig äfven genom kortare resor. Om somrarne brukade han ligga vid någon
af hafsbadorterna i Normandie, Dieppe eller vanligen Trouville för att bada och lata sig han var
där åtminstone 1838, 1839, 1841 och 1842 — och lifvet där gjorde honom mycket godt. »Också
mår jag väl som en fisk», skrifver han till hemmet i Augusti 1839, »äter, dricker och solar mig
och är så betagen af lättja att jag tycker det är ansträngning att skrifva. Tiden är också upptagen
af promenader, landtpartier, dans, musik och andra galenskaper». 1842 synes Wickenberg särskildt
ha haft det trefligt i Trouville genom sin bekantskap med en engelsk familj, med hvilken han »alla
dar tillbringade ett mycket angenämt och roligt lif .
Till Belgien och Holland, som han genomfor ända till Amsterdam, gjorde han på 3 veckor
från medio af Juli 1839 en resa, om hvilken han till fadren säger, att den var »helt och hållet en
konstresa och beräknad för nytta och hvila men dyrt som fan . För Adlersparre skildrade han
strax innan han for, de konstnjutningar som väntade honom i Teniers, Ostades, Rubens och van
Dycks fädernesland : »Jag skall då röka tobak med Tenier, dansa med Ostade, njuta af Rubens
och förflytta mig till medeltiden och dess riddaranda med van Dyck». 1 Bretagne gjorde han en
tur 1841 och till London på sommaren 1843 en liten utflykt på tre veckor i sällskap med flera
landsmän.
Det var ett gladt och omväxlande lif, kan det tyckas, och dock var det enformigt nog i sin
stränga arbetsamhet och ofta äfven dystert nog. Ständigt och jämt spelade den gamla ögonsjuk
domen Wickenberg »förbannade spratt» och »förgiftade all glädje» för honom. Så godt som hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
