Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
EBBE LIEBERATH
minstone inga som hökarn säger att han har att sälja.
Och inga heller som dorn, som står i katekesen. Bara
polletik eller vad det kallas.
Låtom oss därför kasta en återblick, som det står i
historien.
Vi drev och drev dorn andra killarna, så det
visslade om’et, och bäst det var kom vi in på gatan, som
är lika bra väg som våran fast husen ligger annorlunda.
Och rässom det var rände trillen rätt in genom en
källarglugg. Fönstret var öppet och det ångade ur
gluggen, för dorn höll på med tvätt i bryggstugan där
nere.
Vi stannade förstenade allihop och lyssnade om det
skulle bli någet av. Och det blev det. Jag undrar om
det lät värre ur jätteångaren Titta Nick, när dorn
drunknade.
Tvättkäringarna — dorn var två och en jungfru —
gav hals så dorn kunde väckt t. o. m. farmor, när
mamma läser predikan. Och bäst det var kom dorn rusande
ur källardörren med var sitt klappträ och gormade och
svor och sprang efter oss. Nå det hade dom ingenting
för förstås, för det är ju ingen konst att klara sig för
en tvättkäring, utan vi bara härjade och skrattade.
Och dess ilsknare blev dorn och dess värre gick dorn
an.
Till slut orkade dorn inte längre utan gick ner igen.
Och där stod vi och var av med trillen, detta glädjerika
instrument!
Trodde vi! Men naste mir gesehen!
Där kom trillen susande ut genom gluggen och
sekunden efteråt såg vi Knappens skalle titta ut. Han
kravlade så gott han kunde men inte fort nog, för
käringarna fick fast i det som var kvar av’en nere i
källaren. Och det fick smaka på klappträ!
Dom höll i var sitt ben och slog allt vad dorn orkade,
så vi hade ett farligt snickeri med att bärga (stackaren.
Och det hade aldrig gått, om inte Fylax fått fram
blåsröret och börjat peppra dem i synen med prima ärter
av årets skörd. En hel mun full. Och ett sådant
kulregn står ingen fiende emot. Åtminstone inte två tvätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
