Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
59
Julle rycka på axlarna åt’en. Vi hade knappt börjat
med bandyn förr än bergls var framme igen och gjorde
sig grön och ville köra bort oss. Han skulle gå till sitt
enbetsvärk och såg ut i ögona som han slagits med
kragknappen på morgonkulan och en bra bomullstuss
hade han på håkan. Så nog var han fin i humöret.
Känner ullen, jag!
Han är vise ordförande i tennisklubben. Den som
är så tjock så han inte kan se sina tår!
Vi fick sluta just som vi på våran sida var i gång
med en rusen med finfina passningar från v. y. till
h. i. till h. y. till v. i. Det gick så det pep om’et. Jag
har aldrig blitt så arg. Och jag bara önskade att hans
käring skulle vara lika arg, när han kom hem till
middan.
Men i detsamma kom Allsmäktigen som är
ordförare och det är visst ett strå vassare, så han sa att
vi fick.
Och då sträckte Pulle ut ena armen och la klubban
på den och lutade på huvet och började spela fiol. Vi
brast i skratt förstås och gjorde likadant allihop, så det
såg ut precis som orkestern på bio när dorn där
pinnarna dorn spelar med åker opp och ner.
Jag vet inte om borgis begrep att vi menade
hartsfiol. Men arg blev han och ville ta bollen, som låg
mitt för honom. Jag kan svära på att det åtminstone
såg ut som Fylax klubba slant, så han tappade den.
Och jag kan nära på svära på att Pulle försökte mota
den med sin klubba. Men han råkade dänga till den
i stället så den slog i backen. Borgis tjocka fingrar
var i vägen, men det kunde väl ingen av oss hjälpa,
för det finns väl ingen grabb som vågar dra en
borgmästare över nyporna. Vi blev väldigt skraj förstås,
men Allsmäktigen den hederspricken räddade oss. Han
la till med ett gapskratt och sa:
— Inga fingrar i maten, borgis, sa han, låt du
pojkarna vara.
I detsamma fick Proppen och ett par till av sig
mössorna och hälsade, och när borgis fick se vem dorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
