Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärt, som vi älska att afteckna och besjunga och
som vi under andra luftstreck sakna med okuflig
hemlängtan. Dock förefaller det mig, att vi just
i detta stycke fatta det nationella för grundt.
Beständigt leta vi det nationella i det yttre, i det rent
etnografiska, geografiska och botaniska. Blefve vi
fördrifna från vårt land likt judarna, skulle alltså
det nationella falla från våra skuldror som en tom
kappa. För min del skulle jag dock kunna tänka
mig en man, hvilken — bunden vid kammaren
genom sjukdom — aldrig komme utom Stockholms
tullar och som likväl i sitt sätt att tänka och känna
blefve en lika klar spegel af det svenska som hvilken
som helst friluftsmänniska. Beständigt vill man
hålla oss kvar vid den föreställningen, att en
arbetare, som flottar timmer på Norrlands älfvar, eller
en jägare, som fäller en björn, är något mer
nationellt än — låt oss säga — Ellen Key vid sin lampa.
Och dock är timmerflottaren eller björndödaren
icke mer olik en sydländsk landtman än den
kammarlärde är olik en yrkesbroder vid ett spanskt eller
italienskt universitet. Hur påfallande är icke
skillnaden mellan en Emelie Högqvist och en Ninon
de l’Enclos, en Fredrika Bremer och en madame
de Staël eller George Sand! Det skulle kanske
icke vara omöjligt att jämka in Synnöve eller Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
