Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där, och föll nästan alltid till föga för hans logik och hans
värme, kanske mest för hans värme.
Han hade stått förlägen, när han först såg sin vackra
knopp utslagen i blom. Nu satt hon där häpen över att
finna, vilket träd den smäckra telningen blivit. Hon
hade ej framför sig fantasten, svärmaren, om vilken hon
hört så underliga saker där nere, och vilken hon brutit med,
när der stora händelsen inträffade. Hon hade framför sig
ett sändebud från en annan värld — men ock en värld,
vars tungomål hon aldrig lärt och ej heller nu förstod, fast
det såg så ut. Men detta sändebud behagade henne i alla
fall. Hon måste medgiva, att de där moderna predikanterna
för det moderna folket strängt taget ej annat voro än
flabbar och apor. Här var något alldeles annat. Att hans röst
lät bisarr var musik i hennes öron till och med det.
»Ack», suckade hon, »ack Nils, så skulle du tala där nere.
Du skulle omvända hela världen. Du skulle kunna bliva
överhovpredikant du också. Troilen är nog bra, det tycker
jag än, men man skall nog i längden ledsna på hans Seneca
och Titus. Kommer du och predikar så här för
Stockholmarna, skall du få Storkyrkan full varenda söndag. Du
skall få dem till entusiaster allesamman.
Det låg ej ironi i detta hennes påstående. Hon var
verkligen gripen. Men endast i hennes känsla hade han fått
fatt, i hennes sinne för det originella, berusande, och det
var ingalunda för att leka med honom utan på fullaste allvar,
som hon ville göra honom till en väktare på Zions murar,
fastän dessa redan voro raserade. Hon visste t. o. m. huru
detta skulle ske.
Men hon måste uppskjuta utförandet. Ty Lis-Mari, som
haft ett oändligt bestyr med att laga i ordning maten,
synnerligen de konstiga ingredienser, som Steinholtzens
mamsell medfört i sin stora matsäckskorg, förkunnade nu,
att magistern och mamsellen kunde gå in i kammaren och
spisa.
Där inne voro de alldeles ensamma, ty inte ens Tok-Nissi
var längre ett ovetande vittne till deras svenska samtal, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
