Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig någon ro, snöstorm och issörja, djupa myrar och
envisa myggsvärmar, smuts och rök, inte ens mat som man
kan ätas» — och hon sköt undan Lis-Maris kornbröd, sedan
hon gjort några spelade försök att bryta sönder det.
»Jo, nog kan du ännu få tillräckligt av den sorten. Och du
kan nog få liksom i dag predika så mycket du vill för tjugu
käringar och andra ur lappmarksnoblessen; men du, du
skulle se Storkyrkan eller Klara full av folk, och jag ville
se dig tala till den publiken: intelligent och kvickt folk,
som skulle förstå Guds ord och röras till stilla tårar i
stället för till skrik och tjut som här. Jag vet inte vad det
är för dygd att fatiguera sig i onödan för några få, då
försynen kan giva en komfortablare tjänst, stora
menigheter till favör.»
»Försynen ?» frågade han.
»Ja, försynen», upprepade hon. »Försynen vill väl att
vi skola sträva efter mer och mer. Vår Herre predikade
ju för 5,000, förutom kvinnor och barn, om jag minnes rätt.
Men så många kan inte du samla ihop efter hela Tornedalen.»
Han gick dock även efter det borttappade», sade
Nils.
»Det är andra tider nu», svarade hon. »Låt de mindre
profeterna syssla med det där. Talangerna ha ej lov att
dölja sig i en vrå. De måste träda fram för att verka i
stort — och noblessen, efter vi ju också varit inne på den
frågan, kan väl också behöva höra ett mera originellt Guds
ord. Det är väl ej till bara för lappar och finnar i kåtor
och rökpörten. Jag ser redan i andanom, vilken
berömmelse du skall få.»
»Jag?» frågade Nils.
»Naturligtvis inte du», sade hon, »utan det högsta
väsendet. Men kungens ambassadörer få ju också litet med
av kungens gloire.»
»Jag vill ingen gloria hava», sade Nils allvarligt.
»Nej, jag vet det», inföll hon litet spetsigt. »Du är ju
anspråkslös som ett helgon. Men det är just helgonen,
som man förser med glorior.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
