Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ändå darrade de båda unga. Vägen var
mjuk under fotterna, och ändå ville de bara
sjunka ner hos hvarandra, som om de varit
för Irötta att gå. De visste inte, att de
älskade, ingen hade talat om kärlek, sådant
talar man inte om. De ville bara vara
tillsammans i detta nya lif, där hvar dag var
som en ny högtid, en ny helg. Vägen hette
Kärlekens väg. De visste det. Det var
egentligen endast därför de giugo där.
De stannade längst ute på udden.
Brunnsviken låg under dem, blank och spegelklar.
Himlen hade mörknat. Dimman kröp allt
längre fram öfver vattnet. Några stjärnor
lyste mycket små och mycket klara.
Grammofonen puttrade och bräkte ännu där borta.
Den rörde upp hela rymden med sin lilla
tratt; strändernas skogar lyssnade lyst och
ogillande. Del var operasångaren, som fick
ta om igen. Plötsligt gurglade han till och
bröts tvärt af. Det blef en ljuflig tystnad.
— Hvad heter udden här? frågade den
unge mannen.
— Det vet jag inte, svarade flickan blygt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
