Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu öppna flickorna kanske ett fönster,
del är torrt att andas bara damm. Rå och
frän stiger kylan upp ur ljusgårdens botten,
från soptunnorna och affallshögarna. Luften
pressar sig in genom dammet och den tjocka
hettan, som liksom fyller hvarje mun med
varm aska. Efter en stund kittlar någon med
hårda, iskalla fingrar i flickornas rygg, det
är kylan, som kurtiserar rakt på sak. —
Sådant minns man. Sådant berättar tösen,
när man frågar, hur hon haft det under
arbetet. Allt är så där smått. För henne är
hvardagslifvet bara damm och hetta och
giftig luft med slank af maskiner och smuts
och tunga pappersmassor från golf till tak.
Dammet är värst. Det stiger i tjocka moln,
tränger in i näsan, kittlar i svalget, torkar
gommen hård, kryper genom halsen, smyger
genom strupen, genom lungorna. Man hostar
upp det och det rifver med sig något annat
besvärligt, som man spottar ut eller sväljer
ner igen. En liten knotig hand håller en
solkig näsduk, nu finns en röd fläck på
näsduken, men visa inte blodet, flicka! Göm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
