Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Pettersson - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 DROTTNING PETTERSSON
ståndelse: flickorna hängde över verandaräcket och
hälsade Ann-Gharlatte, tackade henne, bådo henne
enträget komma upp och deltaga i deras fest. De
voro så lättrörda denna dag, att de gräto över hennes
vänlighet.
— Jag har inte tid, sade Ann-Charlotte, jag
ligger på Ulricehamns sanatorium, måste tillbaka till
miiddan. Men ge mig ett glas, kära ni, så ska jag
skåla med er.
Flickorna störtade alla på en gång ner med glas.
— Skål, på dig, gamla Ann-Charlotte!
Heders-pascha!
Doktorn stod kvar där uppe och betraktade scenen.
Han hade bara utbytt en stum hälsning med
Ann-Charlotte. Han visste icke vad hans ögon kunde ha
sagt om det intryck han erfor vid att se hur några
månader förvandlat skolråttan och småstadsflickan
till en blek, trött och erfaren skönhet, men han
antog det var något, som hon tagit illa upp, ty hon såg
icke vidare på honom, låtsades icke om honom.
Hon var i hög grad drottning Pettersson, där hon
satt i bilen och berättade om Argentina för sina
forna kamrater. Bredvid sig i bilen hade hon en liten
apa, en liten, liten apa med ljusröd nos, som hon
smekte nervöst medan hon talade. Ack, det var ett
härligt land, hon kommit till. Det var löjligt att tala
om att Sverige var vackert, innan man sett detta
landets palmer och floder och fjäll eller Buenos
Aires upplyst nattetid.
Hennes hem var som en dröm, sade hon, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
