Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den vilde springaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här befann sig äfven »Kasumis» enda grofva kanon. Längre ned,
i en afdelning ungefär hälften så stor som en ordentlig biljard,
låg besättningens logement, där karlarna sofvo om natten och
eljest höllo till; tre rader hängkojer voro uppsatta längs ena sidan,
den ena öfver den andra. Vid hög sjö öfverspolades däcket helt
och hållet, trots räckverket af stål å ömse sidor om det
vridbara tornet.
Bob var ej så värst nogräknad af sig, men han ryste, när
han närmare betänkte de omständigheter, under hvilka manskapet
lefde fram sitt lif där nere. Tur var det åtminstone, tyckte han,
att japanen finner sig till rätta med ännu mindre än det knappa
utrymme, som anses oundgängligen nödvändigt för
Storbrittanniens becktröja.
»Kasumi» rullade och stampade så utan allt mått, när Bob
gick ombord, att han, när han tätt efter Yamaguchi vandrade fram
öfver däcket, måste klamra sig fast vid allt möjligt för att få stöd.
Och dock hade dyningen ej rådt med mer än att ge »Hatsuse»,
som han nyss lämnat, en sakta och behagligt vaggande rörelse.
Men det var ej förrän den lilla käcka skutan med full fart
började plöja öppna hafvet, som Bob fick en aning om hvad
lifvet ombord å en torpedbåt egentligen är. Rullningen minskades
måhända något, men stampningen gjorde klart för honom, hur
mycket en båt kan tåla utan att gå alldeles åt. Bob höll sig fast
vid en däckstötta och väntade hvarje ögonblick, att den väldiga
vattenmassa, som bröt in öfver fören och sköljde öfver hela däcket
midskepps, skulle spränga fartyget i bitar. Det föreföll honom
omöjligt att skrofvet, tunnt som ett äggskal, skulle kunna uthärda
trycket. Den låga stafven dök in i en skyhög vägg af grönt vatten.
— Nu är det ute med oss! tänkte Bob. Men ett ögonblick
senare gungade båten helt lustigt på vågens kam och började så
rutscha ned i afgrunden framför. Hela tiden bultade båtens
kraftiga hjärta utan att förtröttas, och Bob ertappade sig själf med att
räkna pistongslagen, halft fruktande att maskinerna ej skulle visa
sig värfvet vuxna.
- Hvad tycker ni om det här? frågade Yamaguchi in i
Bobs öra.
— Rätt bra, fastän nog blir man litet vimmelkan — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
