Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt hörde han ett doft ljud ej långt bort till höger om
honom; kunde det komma från den andra kosackskaran, som
redan vändt och var på återväg? Hastigt som tanken lät han
hästen rygga in bakom ett stort träd, och när han försiktigt blickade
fram invid stammen, såg han genom de hvirflande flingorna en mängd
skugglika gestalter susa förbi i en riktning, motsatt den han själf
följt. Blandadt med de dofva hofslagen kom det otydliga ljudet
af röster. Han kunde ej urskilja rytttarne, men han kände sig
säker på, att de voro hans förföljare. Sedan han förvissat sig
om, att hvarje ljud dött bort, trefvade han långsamt framåt, nu
i det medvetandet, att kunde han endast följa en något så när rak
riktning, skulle kosackerna vara ur stånd att, så länge snöfallet
varade, finna hans spår. Så vida ingenting oförutsedt inträffade,
kunde han anse sig räddad.
Räddad undan förföljarna, visserligen, men här funnos andra,
mycket allvarsamma svårigheter att bekämpa. Han hade ridit i
sträckt traf eller i galopp i tre timmar; hästen hade sedan någon tid
visat tecken till trötthet, han hade ingen mat hvarken åt sig själf
eller honom, och han var hungrig som en varg. Han befann
sig i en vild, öde och ytterst glest befolkad trakt. Skulle han
träffa på infödingar, blefve han tagen för en ryss, och han kunde
ej tala ett ord af deras språk. Äfven om hästens krafter hölle ut,
tills han komme fram till en långt ut placerad japansk förpost,
skulle han kunna bli skjuten, innan han lyckades göra sig
förstådd. Såvida han ej händelsevis råkade på någon, som ville ge
honom mat och tak öfver hufvudet, voro både han och hans häst
dömda att omkomma af trötthet, köld och svält, och han skulle
ha undsluppit ryssarnas Scylla endast för att falla i elementernas
Charybdis. Genomfrusen, hungrig och utmattad som han var,
kände han för ett ögonblick sitt sinne fyllas af misströstan, men
han skakade af sig denna förlamande stämning, ruskade på
tyglarna, rätade upp sig i sadeln och satte åter hästen i traf.
Det tycktes honom, som om han irrade omkring i ett
vidsträckt, hvitt Sahara eller dref hit och dit på ett hvitt haf utan
karta eller kompass. Plötsligt såg han till vänster om sig en
sådan koja, som han förut urskilt från hafsstranden; den reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
