Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Den enörade mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrik och spektakel ute på gatan, och man hörde hofslagen af
galopperande hästar. Herr krigsrådet rusade upp i stor förfäran,
och Bob, som gått till sin spricka, såg en trupp kosacker med en
lång tatar i spetsen komma galopperande gatan uppför. Dem följde
en flock ryttare, som han att döma af fysionomierna och
utrustningen ansåg vara mandschuriska banditer.
Herr Hjälper-till företedde en bild af skälfvande hjälplöshet
Ryttarna höllo in hästarna utanför huset; några af dem redo rundt
åt båda hållen, och den skräckslagne ägaren vände sitt askgrå
ansikte mot Bob och stönade tungt.
När huset var bevakadt på alla håll, ropade kosackernas
anförare ut någonting, som hvarken Bob eller koreanen förstod.
Men ropet öfversattes ögonblickligen på traktens dialekt af den
långe tataren. Han hade stigit af och närmade sig huset med
den synbara afsikten att tränga sig in genom första bästa öppning.
— Hvad säger han? frågade Bob.
— Ärade herrre, han säger: släpp ut spionen! stammade
konsultativa krigsrådet. — Detta är i sanning ett kritiskt
ögonblick. Mitt hjärta — sitter i maggropen! Här äro goda råd
dyra. Jag fruktar storligen, att det är ute med oss, ärade herre.
Tataren var nu tätt invid husväggen och bölade fram
någonting, som tydligen var en hotelse. — »Om spionen inte
genast föres ut», öfversatte herr Hjälper-till, »skall han uppbränna
denna boning och den kringliggande byn samt mörda alla
invånare».
Herr Hjälper-till vred händerna i vanmäktig förtviflan.
— Jag skall utlämna mig själf, sade Bob.
Hans värds dödliga skräck förbyttes genast till artig
belåtenhet och förtjusning, så oförställd, att Bob nästan måste skratta.
Men han visste mycket väl, att saken ej alls var att skratta
åt. Den halfförbrända byn, där hans häst fallit offer för tigern, |
utgjorde ett tydligt bevis på, att inkräktarens hotelse ej var tomma
ord, och de historier han hört om kosackernas brutalitet bådade
just inga angenäma erfarenheter åt den fånge, som föll i deras
händer. Men Bob förstod, att här fanns intet val. Det fanns en
skymt af hopp, att han såsom varande brittisk undersåte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
