Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— De springa bort mycke brådtom — mig inte kunna
fånga dem.
— Åt borgen till?
— Nej, massa, de mycke brådtom andra hållet — den sida!
Han pekade i motsatta riktningen. Bob uppgaf en suck af
lättnad.
— Såg ni till någonting mera af röfvarbandet, nu på
återvägen hit? frågade han.
— Såg en, två, tre, de rida rakt på gömställe — mig komma
hit mycke sakta, försiktigt — galaw!
Efter några minuter anlände höfdingen, bärande sin andel
af bördan. Både han och Ah-Sam voro alldeles uttröttade; det
var i alla händelser för sent att företaga någonting den natten,
och Bob uppmanade männen att äta och hvila sig, ty dagen därpå
skulle det bli arbete nog åt dem.
När den följande dagen skymningen höll på att öfvergå till
mörker, skulle en skyltvakt på den mot ravinen vettande delen af
klyftan möjligen ha kunnat se — om det fallit honom in att titta
dit — en gestalt, som nästan omärkligt skred framåt längs den
midt emot liggande branta sluttningen. Den kosa han följde var
utmed en smal utskjutande häll, några fot under högsta krönet,
hvilken från skrefvans inre ändpunkt ledde till en punkt
omedelbart under den solida tvärbjälken af järn, hvars befintlighet och
ändamål gifvit Bob så rik anledning till gissningar.
Anländ till järnstången sträckte sig gestalten upp mot den,
drog försiktigt den i ögla slagna ändan af ett långt rep däröfver,
trädde den andra ändan genom öglan, drog hårdt till om
tvärbjälken och makade medels en lång trädgren repet fram på
bjälkens midt.
Derefter gick han tillbaka utmed den smala kammen,
bärande den lösa ändan af repet med sig. Den löpande delen af
repet, som svängde af och inne i klyftan, rubbade en sten, som
rasslande föll till bottnen. Den smygande gestalten påskyndade
sina rörelser för att förminska repets längd, fruktande ett par
sekunder, att stenens fall hade hörts upp till borgen. Men faran
häraf var obetydlig; stenar måste ofta rasa utför klyftans väggar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
