- Project Runeberg -  Anteckningar på havet /
16

(1918) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarsöndag (1909)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

gossar! Gumman satt barhuvad. I knäet höll hon hatten,
som hon med ömhet skyddade mot sjöarnas stänk. I det
gråsprängda svarta håret lyste salta, solglittrande
vattendroppar. Med en blick, som skulle vara medlidsamt
be-kymrad, såg hon på damernas förskräckelse, men längst
inne i de svarta ögonen glittrade oemotståndligt en
överlägsen glädje. Så sneglade hon i smyg på gubben —
andra don det! ock-ock-ock!

Doktorn styrde, och hur han nu bar sig åt, så gick det
bra i alla fali. Han har alltid haft tur att få starka, friska
patienter, och även vi sluppo ifrån honom med livet.
När vi kommo till bryggan, där han skulle av, fastnade
visserligen storskotet i en pollare och sprang av som
en silkessnodd, och hela bryggan reste sig av farten
och mycket annat inträffade med en förfärlig hast —
men det är nu en sak för sig att lägga till med en
segelbåt och alls inte trevligt att tänka på långt efteråt.

Vi jänkade oss emellertid till rätta i ensamheten,
lotsen till rors, gumman vid storskotet, dottern och jag
vid focken. Gubben satt lugn och bred med kulten under
armen, gumman smålog triumferande mot land, där
doktorn viftade farväl; och framme i fören startades en
stadig flirt.

Frisk västlig; så gott som rätt emot nu. Men upp i
vind gick det, rätt ut över Möjafjärden, där sjöarna
dansade, klädda i vita spetsar. Solvind och vida, blåa
vatten och smörgås och pannkaka ha en egendomlig
förmåga att lätta även det allvarligaste humör, och glädjen
steg; i lä om focken var full fröjd. Livet låg föröver,
strålande som solljusa vatten och med överdådigt jubel
hälsades varje våg, som i glittrande och gnistrande stänk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:00:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochante/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free