Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
rarna också! Då ska vi talas vid på allvar, lilla
Gerdi — utan munkasladder!
Han stod och funderade en stund. För resten
kunde man ju gärna gå bort och se på den där
gamla kyrkan ett slag, innan man tågar vidare,
tänkte han. Eftersom man i alla fall är så här nära.
Kunde vara roligt att se, hur sådant där tar sig ut
efter en tjugu års tid. Vi gjorde ifrån oss
ordentligt, vill jag minnas.
Han sparkade mossa över elden, trampade ner
den och gick inåt skogen.
Man ska gå försiktigt där inne i
skymnings-mörkret. Det stilla suset är ingenting att lita på,
det kan dölja braket av någonting, som faller. Bäst
att se sig före. Bland grenarna kan dölja sig ett lo
med djävulens tassar — bakom stenarna står vargen
färdig med gröna eldar i sina ögon — i mossan
gömmer sig ormen med giftig kvinnotunga. Hela
djävulens anhang är på färde i mörkret —
djävulen är munkasladder, förstås, men man kan ju
aldrig veta!
Att någonting lever i skogen, är visst. Inte bara
människor och djur att akta sig för. Nej, det är
något annat, något som inte syns, men som går och
springer på marken med steg, som höras. Det är
mörkret, som lever — det är själva livet, som lever
— och när det rör sig, så låter det, som när en
hare löper över mossan. Det blir små mörka varelser
av sådant, otroliga och otäcka varelser, med
skym-ningsgråa ansikten och stumma som fiskar. Man
vet nog, vad sådana där ha för sig, vem har någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
