Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
hans bröst — ett minne, ett litet blodigt hjärta,
som skallrade inom sitt galler av blommande
vild-törne.
Han nickade tyst för sig själv och log med
darrande läppar, när han kände, hur den isiga ångesten
löstes upp och försvann, och hur hela hans kropp
genomströmmades av den svala, lätta glädje, han
nyss fått smaka — den enda verkliga glädjen. —
Ja, detta är det enda verkliga! tänkte han.
Han stod med ansiktet riktat mot stjärnorna och
såg efter sin son, tills hans ögon skymdes av
lyckliga tårar. Då log han igen och kände bara glädje.
Slut nu med att lipa! tänkte han och sparkade
grus över den sista glöden efter elden. Slut för
alltid med skrik och jämmer!
Han gick med underligt lätta steg ut genom
kyrkodörren och sökte sig fram mellan buskarna i
hagmarkens mörker. Först ska jag hämnas dig,
min gosse — och sedan dö. Vad skulle jag annars
här att göra — bland upprorsmän och bildstormare
— om inte för att ta hämnd på dem, som dödat min
son? Vad annat kan en far göra, när hans eget liv
inte längre har någon mening?
I morgon är man alltså tillbaka i Jungfruberga
stad igen. Går väl upp till systrarna på berget
också. Hon är gammal nu, förstås. En liten gumma,
död i själen som alla andra. Förgiftad av vaka,
bot och böner, stinn och dum av helighet och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
