Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ö7
oavlåtligt m,ed vinden bort över skogarna. Här och
där i fjärran reste sig tätare rökmoln, där blänkte
vassa eldsken med stickande, farlig glans. Solen
hade bränt mot klostermurarna hela dagen, luften
kändes het, fast det var sent på hösten. Men även
full av oro.
En liten varelse kom linkande fram till Gerdi —
en gammal, gammal man, klädd i vitt skinn; för
köldens skull, han frös jämt. Hans hår var vitt,
hans skägg var vitt, hans ansikte var vitt. Men
ögonen sågo ej mer, de voro bara ett par röda,
rinnande sår. Han kröp fram med hjälp av en käpp
och ropade jämrande:
— Gerdi — var är du?
— Här!
Gerdi gick fram till den gamle och ledde honom
till bänken. Där föll han ihop med ryggen lutad mot
muren.
— Vad gör du här, Gerdi?
— Jag ser på eldskenet där borta, och jag tänker
på storverk.
— Nidingsverk!
— Ja, det brinner. Så gick Jehovah före folken
i en eldstod. Men det är inte bara brandrök, som
hänger över skogen. Det är även solrök. Mer
solrök än brandrök. Nästan bara solrök.
— Hela bygden är ödelagd. Hela landet är i
eld. Så kommer han — så passar det honom!*
— Men ändå darrar det i luften av ljus och
glädje, solljuset glimmar som lågor av eld, och elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
