Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
hatade och förbannade dig, ville vara endast mig
själv, ville leva endast mitt eget liv och göra endast
min egen vilja. Och allt blev till intet, det hörde
förgängelsen till. Gud må jag tacka, att intet spår
finns efter det liv jag levat. I henne lever jag —
i henne och min son — där gav jag mitt bästa, vad
kan en människa mer? För otrons och
själviskhetens skull, som är all syndens källa, mäktade jag
intet. Men tom och maktlös blir all synd inför Gud,
den evige och oändlige. Den, som en gång känt hans
ande i sitt hjärta, vill endast göra hans vilja. Den,
som levat i sin egen synd, fjärran från oändlighet
och utan tro, den vill endast utplåna sitt förbannade
liv och gå bort som en befriad.
Runt omkring Magne sorlade människorna i oro.
Han hörde dem alla — det var som röster långt i
fjärran från hans eget liv, röster av råhet och
vildhet, av lögn och falskhet, av självkärt skryt och
andefattigt övermod. Han blundade och lutade sig
tillbaka mot pelaren — han måste höra ännu en
stund det skrän, som utgick från deras slamrande
dödmanskäftar, där de kröpo på golvet omkring
honom i det mörka gamla stentemplet — kamraterna
i fångenskapen, kamraterna i livets elände, Adams
söner, människan i alla dess skiftande, ömkliga
gestalter. Men snart skulle det bli tyst, och vilan
skulle bli stilla och ljuvlig.
Först skulle han dock träffa Gerdi ännu en gång,
det visste han — få se henne och tala vid henne,
säga henne bara sitt tack för det som varit. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
