Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34§
Kanslern kom åter fram ur mörkret under
sido-skeppet. Åter såg han med sina stora, allvarliga
ögon på Magne och sade:
— Har du bestämt dig?
— Bestämt mig? frågade Magne.
— Fursten väntar på ett svar utan konster.
— Mitt svar — på anbudet om nåd?
— Naturligtvis. Vad har du bestämt?
— Vi ha inte tänkt på den saken. Men jag kan
inte ta emot det anbudet, ers excellens. Jag har
förtjänat döden som straff för mitt liv, och jag
vill dö — det är det enda, jag kan göra.
Kanslern såg på honom tigande, och hans ansikte
ljusnade sakta. Han frågade plötsligt:
— Är det också er mening, syster Scintilla?
Gerdi blev vit i ansiktet — hon slöt sina ögon och
viskade:
— Ja.
— Nu börjar jag förstå, sade kanslern. Så
allvarligt ha ni båda alltså menat. Jag trodde — får
jag tala öppet i denna stund? — jag trodde, att
ni, min syster, var född under de stjärnor, som
göra kvinnor förälskade i trälar. Men ni, Magne
— ni är alltså ingen träl!
— Jag kan inte avsvärja alla villoläror, ers
excellens! svarade Magne. Min sons tro är även min
tro. Måste inte en far vittna för sin son?
— Den saken kan jag — såsom hans furstliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
