Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
andra — svaghetens tecken! Jag börjar bli
stark nog, att med fast hand kunna frånskilja
vad som är friskt från vad som är sjukt av
min tro.
Ha vi inte för resten haft nog av dem, som
svika vår fana, emedan de lidit personliga små
missräkningar? Ha vi inte haft nog av dessa
egenkära lymlar, som med förakt vänt
proletariatet ryggen den dag de funnit, att kassorna
äro för fattiga på pengar eller att
riksdags-mandaterna inte kunna räcka åt alla — annat
att förtiga? Hur mången sprucken ärelystnad
har inte givit harmen luft i ett bittert: ha!
proletariatet svek mina stoltaste drömmar, det
är ju bara pöbel, som aldrig mäktar pejla djupet
av min ädla själ! —
Sant nog, måhända, att massan ingenting
annat vill än befria sig från det närmaste
lidandet. Men inte vore det något skäl att
lägga stenar i deras väg!
Och ändå är det just på denna punkt de
vanliga felsluten göras: arbetarna vilja bara
själva bli herrar över andra arbetsdjur —
proletärerna äro ingenting annat än helt vanliga
små lyckohungriga människor, borgaresjälar
som alla andra — inte kunna de ge oss den
stora, oförgängliga saligheten på jorden!
Alltså: åt hälsike med hela den där striden, leve
den nu härskande bourgeoisien, ner med
proletariatet !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
