- Project Runeberg -  Svart på vitt /
40

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Häktad!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-40

teckning,-]{+teckning,+} som följde efter namnet, varefter han reste sig
och i förbindlig ton bad mig följa med.

Han förde mig in i ett annat rum — och i samma
ögonblick klev en engelsk soldat med gevär i näven in i
rummet!

Den civile herrn bockade sig artigt och gick. Där stod
jag tillsammans med ett allvarligt gevär och en liten soldat
igen! Att jag inte kunde bjuda honom på cigarretter, det
var så uppenbart, att tanken inte ens föll mig in. Men
sedan jag stått därinne en stund, tyckte jag, att herrarnas
ohövlighet gick för långt. Jag vände mig därför till
soldaten:

— Var god ge mig en stol!

Utan att släppa geväret öppnade han dörren, tog en stol
därute och placerade den mitt på golvet i det lilla rummet:

— Please!

Varefter han stängde dörren igen.

En snygg historia! tänkte jag. Mitt bagage ligger i tullen

— båten går naturligtvis ifrån mig, jag får stanna här i
natt — vem ska betala det? Så vitt jag inte är häktad,
förstås — men vad i all världen har jag nu gjort igen?

Jag hann röka två cigarretter, medan jag funderade över
detta bottenlösa problem.

Då öppnades dörren igen, och samme unge officer, som
jag sett förut, kom in — tjuvpojksögonen tindrade i hans
solljusa ansikte:

— Ursäkta oss, min bäste herre — nu har ni bestämt
bråttom!

Han tog mina kappsäckar, en i var näve, och ropade:

— Kom! skynda er! båten ska strax gå!

Och så bar det i väg ut på kajen och upp på båten, där
passagerarna stodo samlade på övre däck, förmodligen i
förhoppning att få se min avrättning. Mina svenska vänner
hälsade mig med ett muntert hurra, och båtens kapten
nickade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free