- Project Runeberg -  Svart på vitt /
195

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Självporträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-195

pälsen;-]{+pälsen;+} suveränt likgiltig vänder hon svansen mot sin husse
och lyssnar med spetsade öron och skälvande nos efter
något som försiggår — dock knappast ute på den dödstysta
småstadsgatan, snarare i hennes egen dunkla vilddjurssjäl,
fylld av oklara minnen från skogar, berg och öde hedar. —

I min ena rockficka kravlar och kryper det riktigt trevligt

— det är ett par små kattungar, några veckor gamla. Och
i handen har jag något, som intresserar mig ofantligt —
det ser ut som ett grått silkesnystan, och det är också,
mycket riktigt, en uggleunge! med ett par stora, cirkelrunda,
mörkt turkosblå ögon! och en blekröd käft, brett vidöppen!

Ty jag håller på att ordna för mina små djur — men det
är snart gjort! —

Sedan jag lagt upp porträttet så där pass klämmigt och
klatschigt — just så som jag älskar att svepa fram med
breda penseldrag — får jag ta till stickpenslarna och börja
med detaljarbetet. Åhå-jaja! Det är inte lika roligt, det!
Men nu ska sanningen fram!

Först och främst: vad är grunddraget i min karaktär?

Ett lättsinnigt, slösande solglitter över en brusande
orgelton av kärv religiositet och djupt, nästan dystert allvar —
något hårt, som lätt vänder den kantigaste sidan ut och blir
brutalitet — tyvärr! om inte för annat så för att skydda den
stilla, innerliga glädje åt livet, som blommar i solljuset i
mitt innersta.

Vilka egenskaper skattar jag högst hos andra människor?

Mod hos mannen! Moderlighet hos kvinnan! Om
mannen därtill är intelligent och kvinnan soligt glad på ett
stillsamt och försynt sätt, så kan jag ingenting mer begära! En
intelligent man föraktar varje försök till lågsint elakhet,
även om det är aldrig så kvickt och roligt, och en modig
man behöver inte gå väpnad till tänderna., och allra minst
behöver han ständigt bära på sig en liten giftspruta i
bakfickan. Svar på tal kan man ge i alla fall — om så skulle
behövas! Men kvinnan behöver på intet sätt vara kvick —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free