- Project Runeberg -  Svart på vitt /
209

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-209-]{++} I de gamla landskapslagarna skiftas makten noga mellan
konung och folk, skrivet skulle det vara redan då, större
var inte förtroendet. I den omarbetning av Magnus
Erikssons gamla gemensamma landslag, som stadfästes år 1442
av konung Kristofer — en främling på Sveriges tron — i
den lagen, alltså, som börjar med de självmedvetna orden
Sveriges rike är av heden värld sammankommet av svears
och göters land — där heter det i konungsbalkens andra
kapitel, att konungen äger att styra och råda för borgar
och land — men där lägges till: dock så, att andligt och
världsligt frälse njuta sina privilegier och gamla frihet.

Kampen om makten hade börjat på allvar, en liten del
av folket, stormännen, hade ryckt från konungen hans välde.

Under medeltidens strider mellan konungar och stormän
och inbördes mellan dessa gick makten hand ur hand.

Då trädde där fram gullhårig
en yngling, en tjugoårig —

men en stark ung man!

Han samlade viljorna och tog ensam styret, det var Gustaf
Eriksson Vasa. Han var äntligen en av de våra, en man av
vårt eget land, de unga björkarnas, de glittrande små
sjöarnas och de susande, väldiga skogarnas land. En svensk på
tronen! och starkare var han, huvudet högre än alla andra.
Han tog makten att råda och styra, blev en myndig herre
på den stora gården; honom glömma vi aldrig.

Men vi glömma heller inte vad som sedan hände. Han
menade: riket är mitt, en egendom som jag, konungen, äger

— som jag styr efter mitt behag — och som jag, när jag
så för gott finner, delar mellan barn och fränder och vänner.

Och den gamle herrn dog, och hans barn kommo hand i
hår om arvet. Medan småherrarna kivade och stredo, tog
folket tillbaka makten.

Det fick konung Sigismund erfara — en ny främling på

14 — Suart på vitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free