- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
150

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landshövdingen hade ju fått det här alldeles om bakfoten,
han måste förklara saken:

— Jo, nog frågte ja så, men de har ju sagts nu i flera
dar att landshövdingen tänkte skjuta ihjäl oss allihop, å
därför så trodde ja när knektarna kom hit —

O blinda tillförsikt till människors rätt! Där fördes den
unge mannen bort mellan några soldater. I papperen
antecknades han som en av upploppets djävulska ledare.

Sedan landshövdingen så lämnat ett levande bevis på att
massorna voro förförda av nidingar, fingo de lösa arbetarna
veta att de voro lösdrivare, högtidligt varnades de för ett
fortsatt lättjefullt och oordentligt levnadssätt.

De hade dock arbetat som galningar, tills de hamnat i
förtvivlans mörker, men det kom inte med i talet.

Däremot erinrades de, att andra voro på väg från Finland
för att ta arbetet ifrån dem.

Sedan upplästes en skrivelse från Helgestads
skarpskytteförening, som begärde, att landshövdingeämbetet skulle vräka
inkräktarna och återställa lägerplatsen åt rätte ägaren.

När skrivelsen var läst, fingo arbetarna befallning att
utlämna sina vapen. Nu var landshövdingen bestämt alldeles
språng galen, trodde det lägre folket, men han hade
krigsmakten, och de svarade endast med stor tystnad. De hade
ju inga vapen att lämna.

Men när han så lovade dem mat, så länge de voro fångar,
blev det ju ändå någon smula reson i galenskapen.

Ett bord placerades framför truppernas front, där satte
sig landshövdingen och några lagkarlar, nu voro de något
som kallades dömande landshövdingeämbete.

En karl började ropa upp namnen på arbetarna, varje
verk för sig. Han hette Nyberg för resten och hade varit

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free