Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja! De hade packat ihop sina knyten.
— Ta me er va ni ska ha å kom nu!
De gingo tillsammans ner. Några arbetare följde
strejkbrytarna bort.
Men var funnos nu de nyss så modiga bataljonerna?
De flesta kämparna voro redan borta!
När de skrikit ut och kastat så mycket sten och annat,
att armarna blivit trötta, vaknade de upp ur extasen, de sågo
hur de burit sig åt, de kände knäna vikas av den första
eftertankens fasa — och de smögo sig undan en efter en, eller
gingo öppet bort i stora, brådskande skaror. Om man kunnat
se fritt i mörker och dimma, skulle man ha kunnat finna de
unga hjältarna på alla vägar och stigar, i fullpackade
roddbåtar på älven, alla i panisk flykt, lika ynklig som några
hundra mans eniga stenkastning varit mot två utrymda gamla
baracker.
Bernt samlade de sista skarorna, ett femtiotal på sin höjd.
Åter närmade sig sakta poliskedjan. Den togs emot med
ett nytt stenregn.
— Har di tagi nåra av di våra? frågade Bernt.
— Vet inte.
— Men var ä alla di andra.
— Vet inte.
— Framåt, kamrater!
Hela skaran störtade löst på poliskedjan. Här voro de
oförvägna, de som inte bleknade, när attack blev
kommenderad. Striden flammade upp igen; en sista, förbittrad
krampansträngning, vida farligare än förut. Slag på slag föll
dånande och förkrossande mellan polismän och arbetare, allt-
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
