Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamraten i Mörkoland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mamma! ropade Mauritz förfärad, vad har
farbror doktorn gjort med tanten?
— Han har hjälpt henne — så att hon ska se bättre.
— Ska han göra likadant med mig?
Nu kom för första gången livets nattsvarta fasa och
slog ner över Mauritz. Han satt lamslagen odh kände
sig som is över hela kroppen.
Dörren öppnades igen — nu var det bara en
vitklädd farbror, som stack ut huvudet:
— Nästa!
Modern reste sig upp:
— Kom nu, lille Murre! visa vilken duktig pojke
du är!
Med tunga steg och med ångest i hjärtat gick
Mauritz med modern in till farbror doktorn, och
dörren stängdes bakom dem.
Och där stod den förfärlige!
En lång, smal, vitklädd farbror, ung och fin! Han
skrattade! Så som bara en ängel kan skratta! Och han
nickade åt Mauritz:
— Tjänare, plutten! Kom och hälsa! För du är väl
inte rädd för mig, ändå?
Han hukade sig ner på knä — och Mauritz såg in i
hans goda, gråa ögon — och blev plötsligt kav lugn.
Han till och med skrattade — han nickade igen:
— Tjäna, farbro doktorn!
— Just så ska det låta! Du ska inte vara rädd
längre, min lille vän — det behöver inte göra ett dugg
ont för dig! Sätt dig nu i stolen här, ska du få en
liten droppe — så ja! Inte gjorde det ont, inte?
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
