Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergman med två intressanta japaniserande
akvareller — det är en lista på några af de
bästa sakerna och en lista på omväxlande
ämnen och uppfattningar. Skulpturerna äro icke
många men
utmärkta. Ett
full-lödigt verk, en
riktig museipjäs
trots det lilla
formatet är Carl
Milles’ grupp i brons
»Lekande
elefanter» ; den fint
humoristiska uppfattningen och
formens elegans
kunna icke sättas nog
högt. Eldhs små
statyetter tillhöra
också det slag af
fin småkonst, som
föreningen
sär-skildt borde lägga
sig vinn om. Det
är med ett ord
icke tvifvel- om
att föreningen
kunde bli till stort
gagn för både
allmänheten och
konstnärerna i
carl ELDit. »själfkritikj. sta- mer än ett
afse-tyett i silfver. ende.
Till oscar björcks femti-
ÅRSDAG. AF DR KNUT BARR.
SÅ hinna de nu, den ene efter den andre, af
de en gång från visst s. k. akademiskt håll
bannlysta åttiotalisterna, det krön på
lefnads-vägen, där de tvingas till återblick på hvad de
uträttat. Jag säger tvingas, ty själfva förefalla de
icke benägna att se tillbaka, men blicka så
mycket hellre framåt mot högre eller i alla
händelser mot nya mål. Och det är det största
hos dem.
Se, utom på Björck själf, på Carl Larsson,
som dock nu är närmare de sextio än de
femtio åren, hvad kan man inte ännu vänta för
ynglingaaktigt djärfva saker af honom! Och
Zorn, Ferdinand Boberg och Liljefors, som i
år följa Oscar Björck i spåren till
halfsekels-festerna, synas de benägna att slå sig till ro med
redan vunna resultat? Det var en huldrik fe,
som skänkte faddergåfvor åt de våra
konstnärs-genier, som växte upp till män på åttiotalet. 1
Hon gaf dem icke blott konstnärstalangerna,
hon gaf dem ungdomsmod i drygt tilltagna
portioner, hon gaf dem energi och arbetsglädje.
Äfven den rikaste inspiration blir arm och onyttig
i denna värld, om den inte får tillfälle att
materialisera sig.
Som konstnärer voro de lyckliga att få ta
itu med sitt arbete under en tid, hvars anda
icke var grubbelsjuk. Bilde, Kiinstler, rede nicht!
Tidsriktningen pekade direkt på ett objektivt
naturstudium, hvilket alltid varit en
föryngrings-och hälsokälla för konsten. Detta gjorde, att
då konstnärerna i sitt ungdomliga mod grepo
sig an med sin uppgift, så löpte de ingen fara
att förlyfta sig. De valde ämnen, som de orkade
med, de lyckades, och så fingo de ytterligare
mod att gå framåt.
Den jämnårige Heidenstam, poet och
grubb-lare, öfvergaf måleriet, ty han trifdes icke »bland
män, som oftast utan snillets själ ha snillet
sam-ladt ensamt i sitt öga». Han predikade om
tanke i konsten, om känsla i konsten, en
romantisk och klassisk renässans. Han var med om
att inrangera 90 talets nya nyromantik Men
det befanns, att 80 talets materialister, realister,
naturalister, hvad de allt kallats, de, som i
»Pepitas bröllop»* symboliseras i limburgerosten,
* O. Levertin och V. v. Heidenstam: »Pepitas bröllop*:
Stockholm 1S90.
OSCAR BJÖRCK. »SJÄLFPORTRÄTT». OLJEMÅLNING.
TILLHÖR KONSUL HJ. WICANDER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
