Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kulturhistorien. Man får icke glömma eller
bortse från de låt vara fåtaliga föremål från
epoken i fråga, som stå högst som kvalitet och
utgjorde de förebilder, som man då efter
förmåga sökte efterbilda. Det ligger måhända nära
till hands för vår tid att lämna dessa högförnäma
saker ur räkningen därför att äfven ganska
ordinära »antika» saker nu åtnjuta en i viss mån
oförtjänt uppskattning. Den som inte har lärt
känna en verkligt förstklassig rokokosak kan inte
tänka sig, att det kan finnas något härligare än
sådana föremål, som man ej alltför sällan kan
se i våra antikvitetsafifärer. Att fenomenet är
vanligt gör det därför icke mindre oriktigt. Denna
öfverskattning af ordinära och under medelnivån
stående »antikviteter» är osund och till skada
i många afseenden, bl. a. därför, att den verkar
förlamande på den moderna, lefvande
konstslöjden.
Gustaf Upmark.
OKOKOSILFVER.
GtI.I»SMEDSKONSTEN var ett af de
yrken, som under frihetstiden i Sverige
nådde en hög grad af fulländning, något
hvarom Svenska konstsamlareföreningens
rokokoutställning ger en god föreställning. Uppsvinget
inom yrket hade i själfva verket begynt redan
under det karolinska tidehvarfvet, vid hvars slut
ett flertal skickliga guldsmeder funnos särskildt i
Stockholm. »Den stora ofreden» var helt naturligt
äfven för utöfvare af guldsmedsyrket och kanske
framför allt för dem en synnerligen ogynnsam
period. Gammalt guld och silfver nedsmältes på
myntet och ingen hade råd att göra några större
beställningar. Antalet mästare inom Stockholms
guldsmedsämbete nedgick också högst afsevärdt
under krigsåren, för att ånyo ökas så snart
lugnare förhållanden inträdt. Redan 1730
funnos 54 guldsmeder i Stockholm; 1780 voro de
75 stycken.
Som bekant är man för datering af föremål
af guld och silfver gynnsammare ställd än när
det gäller andra konstslöjdalster. Allt ifrån
1689 hade man inom Stockholms
guldsmedsämbete betecknat sina tillverkningar med en s. k.
årsbokstaf och stockholmsmästarnas exempel
hade följts af guldsmeder äfven i flera andra
städer. Ar 1759, alltså midt under
rokokotide-hvarfvet, blef skyldigheten att använda
årsbokstaf i lag stadgad. — Tack vare årsbokstäfverna
är man i tillfälle att konstatera, vid hvilken
tidpunkt rokokoformerna börja blifva bekanta för de
svenska guldsmederna; de framträda, ehuru
sparsamt redan under 1740-talet för att först under
följande årtionde blifva allenahärskande och
sedan lefva kvar sida om sida med de
gustavianska ända inemot slutet af 1780-talet.
Af de föremål, som finnas på den nämnda
utställningen, tillhöra det öfvervägande flertalet
kaffe- och teservisernas grupp: kaffekannor,
tekannor, sockerskålar, sockeraskar och
grädd-snäckor; därjämte finnas egentliga bordskärl,
soppskålar, sockerbössor (för strösocker), saltkar,
tallrikar och de vanliga enkla bägarne. En
särskild grupp bilda ljusstakarna. — Den teknik,
med hvilken de präktigaste resultaten nås, är
drifning och ciselering; ett flertal föremål finnas,
i hvilka tekniken bragts till en sällsynt grad
af fulländning.
Det är af intresse att här följa
rokoko-ornamentikens gradvisa utveckling. De äldre
föremålen prydas stundom endast af i S-form
böjda, inifrån drifna åsar, som gifva kärlens
yttre denna svängda kontur och dessa buktiga
ytor som voro utmärkande för stilen.
Efterhand komma så mussle- och rocailleornament
samt den luftiga, eleganta, naturalistiska
dekorationen med blad- och blomstermotiv. Särskildt
i behandlingen af denna utpräglade
rokokoornamentik har utställningen att uppvisa ett
flertal utsökta arbeten, t. ex. en stor kaffekanna
af guldsmeden Eneroth i Stockholm, ett
sockerskrin af Ström, båda tillhörande ingeniör C. R.
Lamms samling, en gräddsnäcka från år 1764
af en göteborgsguldsmed, tillhörig fru L.
Wal-dén, m. fl. — Under 1770-talet börja
rokokoformerna uppblandas med gustavianska motiv,
det med band lindade stafverket, regelbundna
guirlander och festoner o. dyl.
Särskildt anmärkningsvärda äro de två stora
bägare af förgylldt silfver, som tillhöra den
Ceder-lundska samlingen. Bägarna, som äro utförda
den ena 1751, den andra 1772 efter ritning af
den framstående arkitekten Jean Eric Rehn och
äro hvarandra i det närmaste lika, hafva utgjort
presenter till de biskopar, som jordfäste Fredrik
I och Adolf Fredrik resp. De medaljer, som
pryda bägarna, äro olika liksom
de inskrifter, som skildra de bägge
majestäternas ärorika lefnadslopp;
den äldre bägaren är utförd af
guldsmeden Gustaf Stafhell d. ä.,
den yngre af hans son Anders
Stafhell, tillhörande en af de mest
framstående guldsmedssläkterna i
Stockholm under denna tid.
I sin helhet utgör
rokokoutställningens silfverafdelning med sina
till bortåt 200 uppgående föremål
en af utställningens förhållandevis
rikaste och intressantaste;
intressant icke minst därför att våra
offentliga samlingar, tack vare de
mycket höga pris, som
rokoko-silfver numera betingar, äro
skäligen fattiga på dylika föremål.
Gustaf Upmarl;. sockkrkössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
