Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR KLAS FÅHRÆUS’ VILLA PÅ L1DINGÖN.
OM HERR KLAS FÅHRÆUS’
KONSTSAMLING.
AF JOHNNY ROOSVAL.
I all målmedveten arkitektonisk anordning ar
någonting iakttaget, som man skulle kunna kalla
den »första blickens princip». Huru en barock
palatsfasad ter sig för vandraren, som just vikit
om det sista skymmande hörnet, hur Akropolis
tempelkomplex ståtade i dens ögon, som just
trädde genom popyléerna, sådant var beräknadt
och bör beräknas, icke endast i arkitektur. Sällan
är det iakttaget i moderna konstgallerier.
I det Fåhræus’ska är första blickens problem
slående skickligt löst. Åskådaren står i en hall
med mörkt tungt trävirke i boaseringar och tak;
han har haft att vända sig i så många vinklar
och prång af samma halls komplicerade plan
under sitt bestyr med kläders afläggande och
har dessutom hejdats i sin gång af intresset
för några mörka 1600-tals-dukar, att hans öga
är inställdt på skumt interiörljus. Med vidgade
pupiller står han alltså bland tenebrosi och
clairobscure, då dörren öppnas till galleriet och
han i ett långt rakt perspektiv framför sig ser
en dagsljusgnistrande bild, Solbadarne af Eugéne
Jansson. Taflan själf frontalperspektivisk med
en optisk slutpunkt markerad i den
sländelik-nande hopparen, med de nakna badarne
grupperade i sträng komposition — taflan själf alltså
perspektivisk och sträng, insatt i det klaraste
perspektiv, i den rakaste frontalitet för åskådaren,
hvilket ytterligare framhäfves af de taflan
flankerande plastiska verken och af de två
omgif-vande drabantartadt likartade gatutaflorna af
samma målare, hvilkas dunklare ton låter galleriets
blonda hufvudbild framträda ännu mer
glänsande.
Solskenstaflans pleinairism förstärkes genom
det intryck af ute-ljus, som galleriets starka
ofvanbelysning gör på åskådarens, som sagdt,
af interiör-skummet vidgade pupiller.
Samlingens andra hufvudpunkt bland moderna
svenskar är Gösta von Hennigs, som behärskar
den motsatta fondväggen med sina cirkus- och
varietébilder med deras svällande saftiga
teckning, tydligt klingande genom färgen. Den
äldsta härvarande duken, De dansande
varieté-flickorna, erinra genom sina gråbruna och röda
toner om Hennigs’ tydliga samband med Zorn.
En af dennes bästa dukar, den nakna, som
vikit det röda täcket och lakanet undan för
att stiga ur sängen, ger den mest sympatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
