Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX.
LI WAN, DEN SKÖNA.
»Solen sjunker, Canim, och dagens hetta är förbi.»
Så ropade Li Wan till mannen vars huvud var gömt
under ekorrfällen, men hon ropade dämpat som om hon
tvekat mellan plikten att väcka honom och rädslan för
honom som vaken. Ty hon var rädd för sin store man,
som ej var lik någon man hon hade känt.
Älgsteken puttrade oroligt, och hon flyttade
stekpannan på sidan om de röda glöden. Hon höll därvid
en vaksam blick på de båda Hudsonbayhundarna som
med begärligt dreglande röda tungor följde varje
hennes rörelse. Det var stora, långhåriga krabater, som
krupit ner på läsidan om elden i den tunna rökskyn för
att slippa undan svärmarna av tusentals myggor.
Medan Li Wan tittade utför branten, nedanför vilken
Klondyke rullade sina uppsvällda böljor mellan bergen,
kröp en av hundarna fram på magen som en orm, och
med ett skickligt, kattlikt slag av tassen rev han ett
stycke hett kött ur pannan ner på marken. Men
Li Wan hade sett det med en sidoblick, och han tog ett
språng tillbaka och högg efter henne och morrade, då
hon slog honom över nosen med en eldbrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0149.html
