Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykten utom sig av skräck. Olo hade å andra sidan börjat sin reträtt, då Li Wan påminde honom om sin övermakt genom att slunga ett tungt vedträ efter honom så att det träffade bröstkorgen. Sedan drog paret sig tillbaka under ett regn av eldbränder, och vid utkanten av lägret lågo de och slickade sina sår, ömsom tjutande och morrande.
I/i Wan blåste askan från köttet och satte sig igen. Hennes hjärta hade ej ökat farten det ringaste,och händelsen var redan gammal, ty sådant hörde till ordningen för dagen. Canim hade ej rört sig under uppträdet utan endast snarkat eftertryckligt.
»Upp, Canim!» ropade hon. »Dagens hetta är förbi och vägen väntar på våra fötter.»
Ekorrfällen rörde sig och slängdes tillbaka av en brun arm. Sedan slog han upp ögonen och tillslöt dem igen.
»Hans packning är tung», tänkte hon, »och han är trött efter förmiddagens arbete.»
En mygga stack henne på halsen, och hon smetade över den bara fläcken med våt lera av en klump som hon hade nära till hands. Hela förmiddagen, knogande uppför bergen och insvepta i ett moln av denna landsplåga, hade mannen och kvinnan smetat över sig den klibbiga leran, som då den torkat i solen betäckte deras ansikten med masker. Dessa masker, som spruckit här och där då ansiktsmusklerna rörde sig, måste oupphörligt lappas på, så att lagret var olika tjockt och såg högst besynnerligt ut.
Li Wan riste Canim försiktigt men ihärdigt, tills han vaknade och satte sig upp. Hans första blick gällde solen, och sedan han rådfrågat detta himmelsur lun-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
