Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De gamla männens liga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans eget Whitefishspråk, och han rätade upp sig utan förvåning och såg framför sig sin systerson, en ung man som hade begivit sig bort för många år sedan och bosatt sig bland de vita.
»Du kommer inte ihåg mig», sade han i stället för att hälsa.
»Jo», svarade Imber. sDu är Howkan som gick bort. Din mor är död.»
sHon var en gammal kvinna», sade Howkan.
Men Imber hörde icke, och Howkan väckte honom åter med handen på hans axel.
»Jag skall tala till dig 0111 vad mannen har sagt, vilket är berättelsen om de dåd du har begått och som du har berättat, du dåre, för kapten Alexander. Och du skall förstå och säga 0111 det är sant eller osant. Så har jag blivit befalld.»
Howkan hade råkat in bland missionsfolket och av dem lärt sig läsa och skriva. Han höll i sina händer de många tunna bladen från vilka mannen hade läst högt och som nedskrivits av en sekreterare, då Imber först genom Jimmys mun avlagt sin bekännelse för kapten Alexander. Howkan började läsa. Imber hörde på en stund, men så fick hans ansikte ett uttryck av förvåning och han avbröt hastigt.
»Det är vad jag har sagt, Howkan. Men nu kommer det från dina läppar, fastän dina öron aldrig ha hört det.»
Howkan smålog självbelåtet. Hans hår var benat i midten. »Ja, det kommer från papperet, Imber. Aldrig ha mina öron hört det. Från papperet kommer det genom mina ögon, in i mitt huvud och ut genom min mun till dig. Den vägen kommer det.»
»Den vägen kommer det? Är det där på papperet? *
177
Köldens barn. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
