Kring rider vinden, klagande, kall,
bitande, stickande hård.
Hän över trädlösa vidder kör i vall
härjaren från Rolösa gård.
Här vid din brandeld är han from som ett lamm,
bits ej, rivs ej en gång.
Mumlar och viskar och smeker sig fram -
vaggvisemild är hans sång.
Lyssna ej till sången, värna ditt bröd,
väktare, tills vakten du gjort!
Snart stiger solen i blodglans röd
ut de östliga skogarnas port.
Då får du glömma din ödemarksnöd -
somna ej, somna icke förr!
Då får du sova och drömma dig död
bakom kolkojans sotiga dörr.
