Och vad undrar du väl att den skälver min röst?
Det var annat i visornas år.
Jag har levat ändå, vare detta min tröst
när att glömma jag äntligen går.
Den skall sluta att stappla, min styvnade fot,
och mitt hjärta ska sluta att slå. -
På min grav skola vildmarkens blommor slå rot
medan dagarna komma och gå.