Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunistiska partiets manifest - II. Proletärer och kommunister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proletariatet i följd av storindustrien sönderslitas och
barnen förvandlas till handelsartiklar och arbetsverktyg.
Men I kommunister viljen införa kvinnogemenskap!
skriar hela bourgeoisien i korus emot oss.
Storborgaren ser i sin hustru blott ett
produktionsmedel. Han hör, att produktionsmedlen skola göras till
gemensam egendom, och kan då helt naturligt icke tänka
sig något annat, än att detta även skall bliva kvinnans
lott.
Han anar icke, att det just gäller att upphäva
kivnnans ställning som blott ett produktionsmedel.
For övrigt finnes ingenting löjligare än vår
bourgeoisis högmoraliska förskräckelse över kommunisternas
föregivna kvinnogemenskap. Kommunisterna behöva
icke införa kvinnogemenskapen. Den har nästan alltid
existerat.
Våra storborgare äro icke nöjda med att deras
proletärers hustrur och döttrar stå till deras förfogande —
för att icke tala om den offentliga prostitutionen — utan
finna därtill ett synnerligt nöje i att ömsesidigt förföra
varandras hustrur.
Det borgerliga äktenskapet är i verkligheten
hustrugemenskap. Man kunde på sin höjd förebrå
kommunisterna, att de i stället för en under hyckleri dold, vilja
införa en officiell, öppen kvinnogemenskap. Det förstås
för övrigt av sig självt, att i och med de nuvarande
produktionsförhållandenas upphävande även den ur dem
framgående kvinnogemenskapen, d. v. s. den officiella
och icke officiella prostitutionen försvinner.
Kommunisterna hava vidare förebråtts, att vilja
upphäva fäderneslandet, nationaliteten.
Arbetarna hava intet fädernesland. Man kan icke
fråntaga dem vad de icke ha. Men då proletariatet
närmast måste erövra den politiska makten, upphöja sig till
den nationella klassen samt konstituera sig själv som
nation, så är det för övrigt ännu nationellt, om också
ingalunda i samma mening som bourgeoisien.
De nationella avsöndringarna och motsatserna
mellan folken försvinna allt mer och mer redan med
bourgeoisiens egen utveckling, med utvecklingen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
