Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
när alla de andra gingo, nu drog hon honom åter till
sig, honom,^ som hon hela aftonen så uppenbarhgen stött
tillbaka. Ångrade hon sig? Eller roade det henne att
foga ännu en akt till den komedi, som hon spelat med
modenarren Lorrain? Det var det han skulle få se.
Djupt dragande efter andan trädde Hans öfver
tröskeln till den lilla salongen, der det silfverbroderade,
ljusblå sidenet hemlighetsfullt kringsnärjde honom,
liksom vågorna i hafsjungfruns slott slå tillsammans öfver
hennes offer.
En stark och bedöfvande doft slog emot honom.
Liksom allting i kommerserådets hus var öfverdrifvet,
så hade man också med sådant öfverflöd parfymerat
salongerna, att rosornas, konvaljernas och syrenernas
doft verkade nästan berusande på sinnena.
Hans kände Aglaés förkärlek för starka parfymer
ännu sedan fordom i Moosdorf. Hon lät redan då till
öfvermått pryda sina rum med blommor och kunde
timtals ligga sysslolös på divanen och med välbehag
insupa denna doft, som förorsakade andra menniskor
hufvudvärk. Hon blef ^knappast sömnig af detta
Ijuf-liga sömnmedel, utan påstod, att hon blott förnam en
behaglig, drömmande känsla, som angenämt retade
hennes nerver. Hur mycken onatur fans ej hos denna
unga varelse, hur föga ungdomsfriskhet, hur stor
öfver-mättnad i en ålder, som strängt taget ännu ej
trampat ut barnskorna! Bakom honom hördes ett sakta
fnissande, och då Hans häpen vände sig om, låg
ba-ronessan Lehnberg i en fåtölj, med fötterna korsade
och långt utsträckta på den hvita björnfällen samt
händerna kokett liggande bakom hufvudet. Hon brydde
sig inte om, att denna ställning var opassande för
hennes urringade toilett, tvärtom, hon tycktes fullt
medveten om, att hennes tjusande figur på detta sätt
visade sig i den mest förföriska dager.
DSå der jaD, sade hon leende, »nu äro vi
ensamma, HanslP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
