- Project Runeberg -  Komedi! /
114

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

sådan tjusande vänlighet, som vicomte de Saint
Lorrain.

Han kysser hennes hand, han uttalar ärligt och
oförbehållsamt sin förtjusning öfver hennes utseende,
han slår sig genast helt vänskaphgt ned i stolen
bredvid henne och kallar sig den lyckligaste bland
dödliga, om denna hlla tillbedda hand vill stansa hans
vapen på en portfölj. Han ämnar som en trogen
Tog-genburg sitta bredvid och se på, medan konstverket
uppstår.

Så han ser på henne! Så han gör henne sin
kur! Aglae är också vackrare än någonsin; de
förbigående stanna och beundra henne. — Hvarje nerv,
hvarje fiber är i uppror. — Hela hennes varelse
lef-ver, glöder, gnistrar. Hon är lifligare, gladare och mera
tjusande än någonsin. Det vanliga draget af trots
och inbilskhet är som bortblåst ur det friska ansigtet,
hennes leende är en ny trumf, som hennes skönhet
utspelar.

Hennes liflighet saknar visserligen hvarje
oskyldig naturlighet, men den passar desto bättre i denna
doftande, qvafva atmosfer af elektriskt ljus och
sprittande musik.

Hon sitter bredvid markisen och koketterar med
honom, medan hennes händer med graciös lätthet
föra brännstiftet. — Han uppritar sjelf vapnet på ett
pappersblad och berättar samtidigt om sin familjs
traditioner, om. sitt stamträd, som säkerligen redan
lem-nat bräder till Noaks ark.

Och ju mer han berättar om sin höga familj och
slägtskap, desto hetare glöda Aglaes kinder, desto
mera förföriskt stråla hennes mörka ögon emot
honom. — Det är, som om hennes törstande själ drucke
sig mätt vid denna källa af härliga, högaristokratiska
ord, som om hon redan såge ett helt halsband
pastellbilder af pudrade förfäder, hvilket hon som en ädel
telning af denna ridderhga ätt hädanefter finge bära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free