Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^197
inaiijenarens hjälp ut ur vagnen och vände sig om för
att med vandt galanteri räcka handen åt sin gemål.
Hon såg den inte, ty hon sysslade med sitt släp.
Vicomten skred lugnt, sakta sjungande vid
hennes sida ända till dörren, som ledde till hennes rum.
Der tog han hennes hand och drog den till sina
läppar. x>God natt, mon ange — du ursäktar, om jag
försvinner. Jag är trött och tänker taga mig en lång
sömn, som klassikern säger.»
Då träffades han för första gången åter af
hennes blick. Det blixtrade och ljungade i den. Ȁnnu
ett ögonblick, jag har något att tala med dig om.»
Det låg något af åska äfven i rösten. »Charmant!»
sade han leende och bugade sig artigt för att öppna
dörren åt henne. Budoaren låg der tyst och skum.
Emedan det var temligen sent på natten, brunno
endast två elektriska lågor, ocli äfven dessas ljus var
dämpadt genom skära glaskupor. Palmerna
återspeglades drömmande i den väldiga kristallspegeln, som
upptog rummets bakre vägg, och mellan dem spelade
springbrunnen sakta sorlande, hvars parfymerade,
vatten framsprutade ur lotusblommor af silfver.
Aglaé hade afkastat pelsen och tog med darrande
händer slöjan från hufvudet; hennes ögon ljungade,
och i hennes drag låg ett nästan fanatiskt uttryck.
Som en sagogestalt uppdök hennes tjusande
silfver-glänsande kropp ur halfmörkret, och vicomten stirrade
plötsligt på henne, så att hans sömniga ögon
blixtrade till som irrbloss, hvilka lystna jaga hvarandra.
»Med dig så sent — en téte-å-tete/):) sjöng han frivolt.
Hon ryggade tillbaka från honom med så tydlig
vedervilja och afsky, att han med ett sakta y)cUantre)^
stampade i golfvet. Sedan gick han lugnt till en fåtölj och
satte sig. Hans blick mönstrade henne blinkande, och
full af hånande öfversitteri sade han spefullt leende:
»ilfe voilål slunga dina blixtar, vredgade gudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
