Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^255
Då stod han framför henne, millionärskan, som
en fattig, okänd, föraktad bondson, sonen till hennes
slottsarrendator. Och han lyfte stolt och full af
tillför-sigt det vackra hufvudet samt tog den roll, som
komedins prestinna bjudit honom och trampade den föraktligt
under fötterna. Då stodo de fiendtligt mot hvarandra,
hon, en flyktig Evas dotter, som ställer masken högt,
och som kallar lögn, bedrägeri och förställning vägen
till lycka och upphöjelse, och han, den enkle, ärlige
mannen, hvars sinnelag är allt för redbart för att gå
krokvägar, som full af barnslig tillit bUckar upp mot
himlen och säger: »Jag känner blott en väg, som den
rättfärdiges fötter kunna vandra: det är sanningens
väg. Du må spela komedi, jag vill vara redbar och
sann, såsom Gud skapat mig, och sedan låt oss se,
hvem af oss båda, som når lyckan.»
Åren hafva flytt — bladet har vändt sig. Hon,
millionärskan, har blifvit en öfvergifven, bedragen
qvinna, en tiggerska, som knappast känner en fläck
på jorden, dit hon kan lägga sitt hufvud, och han,
bondsonen, för hvilken hon fordom blygdes, han är
herre på hennes slott, är en verldsberömd professor,
hvars vetande blifvit en välsignelse för menskligheten,
hvars namn blifvit en heder för fäderneslandet.
Han står högt i verldens anseende, ära och gunst,
en rik man, som bevarat sanningens sköld så ren och
fläckfri som sin heder. Och Aglaé? Hon blygs för
sitt namn, och hon måste tåla, att menniskorna draga
på axlarna och säga: »Hon tillhör inte mer de våra
— de vägar, som föra genom kulisserna, äro hala och
sluttande, och man vet mycket väl, hur många som
der snafva.»
Aglaé hade velat skrika till högt, men hon biter
trotsigt ihop tänderna och lyfter hufvudet. »Ännu är
ej alla dagars afton kommen, Hans Burkhardt, och
ännu tillerkänner jag dig ej segern. En dag kan ofta
förändra mycket, och de, som foro till sjös i solljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
