- Project Runeberg -  Komedi! /
261

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^261

SJUTTONDE KAPITLET.

Orörlig, stirrande ut i snöstormen låg Aglaé
hopkrupen i järnvägskupén och svepte kappan allt fastare
om sig, ty hon skakades af feberrysningar, oaktadt
kupén var eldad. Men hon märkte det inte.
Mekaniskt svepte hon om sig bättre och knäpte händerna,
iskalla, stela händer, medan kinderna brunno som
eld, och läpparna, torra och heta som hos en
febersjuk, öppnade sig för att i djupa, törstiga drag insupa
luften. Hon var nervös och upprörd, det hånleende
spöket »rampfeberi) hade redan under flere nätter
uppfört sina hemska danser vid hennes bädd, i ena
handen en lagerkrans och i den andra en hvisselpipa,
hvars gälla klang gick genom märg och ben.

För första gången på scenen, för första gången
uppträda inför en publik, som med kalla,- grymt
kritiska ansigten sitter till doms öfver henne och fäller
domen på »lif och död». Har väl Aglaé någonsin förr
förnummit en sådan känsla af bäfvande ångest? Har
hon någonsin i lifvet känt skygghet eller en förlägen
osäkerhet? Och nu darrar hon i alla lemmar och
hotar att kraftlöst sjunka samman vid tanken på detta
första uppträdande. Hvad är det, som har förvandlat
henne så? Har inte blott hennes yttre, utan äfven
hennes inre varelse blifvit så trampad i stoftet af all
denna nöd och allt detta elände?

Aglaé har förlorat sin stolta sjelfkänsla; det säkra
stödet millionerna gåfvo henne, är ryckt undan
hennes fötter, nu står hon der svigtande och förtviflad,
ej mer den öfvermodiga, stolta herskarinnan öfver en
för guldet krypande verld, utan en tiggerska, som
lyfter händerna för att bedja om en almosa.

En blick i spegeln säger henne, att hon inte
heller mera är den vackra, eleganta Aglaé från fordom^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free