Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^309
Vicomtessan af Saint Lorrain var klädd i en
enkel, ljus kattxinklädning med ett stort, hvitt förkläde
öfver. Ren och proper, prydlig och fm i all sin
enkelhet, såg den unga frun så täck ut som den
bukett halfutspruckna hagtornsblommor, som smyckade
hennes bröst. Sjukdomen var öfverstånden och hade
inte qvarlemnat några spår i det unga ansigtet, som
skärare än någonsin, med sammetslena kinder, log
mot verlden. Det enkelt kammade håret gaf ett
nästan barnsligt uttryck åt ansigtet; klara och förnöjda,
tacksamma och vänliga blickade de mörka ögonen,
och den myckna rörelsen och arbetet i friska luften,
den kraftiga maten och det fredhga lugn, i hvilket
hon lefvat, hade gjort hennes späda kropp kraftig
och rund.
Med stora mjölkbunkar på båda armarna gick
Aglaé till mejerikällaren — och fader Burkhardt vände
sig mot sin hustru, som nalkades, lade i öfversvallande
ömhet sin arm omkring henne och visade med en
rörelse af hufvudet bort mot Aglae.
»Alldeles som du, Greta, då jag för fyrtio år
sedan första gången såg dig som hushållerska i
Gross-Rauwitsch. Om den der lilla varelsen der borta blott
vore ett hälft hufvud längre och hade en något gröfre
och kraftigare figur, då kunde vi inbilla oss, mor, att
det vore vårt eget kött och blod.»
Den gamla frun nickade med glänsande ögon.
»Se bara, så hon arbetar och tar i. För en timme
sedan har hon med egna händer varit och gräft i
trädgården — och nu är hon åter före mig i
mjölkkällaren. Gud i himlen, hur hade jag väl kunnat
drömma mig något sådant. Jag väntade att få hit
en förnäm, högmodig grefvinna, och Gud har i stället
skickat mig den flitigaste och anspråkslösaste varelse,
som verkligen är ett riktigt stöd för mig och en
dug-tig hjälpreda. —» Hon satte sig ned helt uttröttad,
hennes låga, hesa röst nekade åter att göra tjenst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
