- Project Runeberg -  Komedi! /
330

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^330

henne, var blott ett stycke komedi, belyst af skenet
från rampen, hvilket nu i sanningens solglans försvann
som en dimma.

Han hade sett Aglaé i furstlig prakt, omgifven
af strålande guld och ädelstenar, och rikedomen hade
varit den höga mur, som skilt henne från honom,
som genom sin falska glans gjort henne främmande
och föraktlig för hans hjärta. Men fattigdomen var
mäktigare än all verldens Mammonsgudar — den
nedstörtade alla hinder, som skilde ungdomsvännerna, den
aftog den styfva, gyllene masken från den älskades
ansigte och omgaf hennes hufvud med en gloria af
hög och oförgänglig skönhet.

Ingen perla och ingen diamant kunde någonsin
pryda Aglaes hand bättre än tvållöddret, hvarmed
kärleksfull ödmjukhet bestänkt det, och aldrig hade
vicomtessan af Saint Lorrain stått högre i professorns
ögon än i den stunden, då hon sjelf tog grefvekronan
från sitt hufvud och förnedrade sig mera än den lägsta
tjenarinna.

Med obeskrifliga känslor i hjärtat steg Hans
Burk-hardt öfver fädernehemmets tröskel.

Hvilket jubel, hvilken brådska, hvilket stök i det
förr så tysta huset!

Hans hade förskräckt skyndat fram till den stora
läderfåtöljen, der hans mor satt nedbäddad, sjuk och
matt, och stirrade på honom med stora, af mörka
ringar omgifna ögon, men sedan med ett hest utrop
af förtjusning sprang upp för att darrande af sällhet
omfamna honom.

»Mor — du sitter här i länstolen nedbäddad i
kuddar, i dag, i den varma juliluften, då vi andra
nästan förgås af hetta? Fryser du? Är du sjuk?5> Hon
skrattade med tårar i ögonen.

»Bara litet förkyld, min gosse, det har ingenting att
betyda, nu då du är här igen, är jag alldeles frisk —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free