Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^367
glida mellan sina små händer och sade: ?)Jag skulle
inte vilja ega något annat af dig än dessa gula lockar!
Jag är alldeles tokig i dem. Då hade jag också en
guldkrona och skulle se ut som prinsessan i min
sagobok. Då kom nog en konungason och friade till
mig, och jag skulle blifva en verkhg drottning, det
skulle vara det skönaste i verlden för mig!»
Der på terassen hade hon sagt det, och hennes
hvita klädning skimrade liksom nu genom neriumträdens
blad. Sällsamt — hvarför tycktes honom allt liksom
förr? Skall inte kommerserådet i sin guldbroderade
nattrock komma fram till fönstret der? Skall inte
fröken Agathes höga sopran uppstämma en aria i
musiksalongen? Han går omedvetet långsammare,
hk-som fruktade han, att någon högdragen betjent skulle
ryta åt honom: »Nå, pojke, hvad har du här att göra
igen?» Professorn stryker sig öfver pannan, som om
han ville väcka sig sjelf ur denna dröm. Men
drömmen blir allt mera lefvande. Hör han inte Aglae
skratta skarpt och hånfullt, som hon alltid gjorde, när
någon person, som hon inte tyckte om, hade retat
hennes vrede, eller när hon mönstrade vännen Hans,
och hans sommarpelsmössa, urväxta byxor och hans
korta ärmar uppväckte hennes obarmhertiga munterhet?
Hvilken afgrund mellan honom och henne!
Millionärens dotter, som ironiskt ler: »Doktor vill du bh?
löjligt! för mig finnas blott sådana menniskor till, som
äro mycket rika och mycket förnäma!»
Ville han verkligen i detta ögonblick gå dit och
bedja denna samma Aglaé att bli hans hustru? Nej,
det ville han icke, ty forna tiders Aglae är begrafven
under hvita törnrosor, men en annan har uppstått i
stället för henne, hon står fattig och ödmjuk framför
honom och ler med förklarad bhck: »Ja, Hans, jag
vill förblifva god och hederlig!» Hon räcker honom
sin hand och säger: »Vore jag den sjuka, då skulle
jag utan tvekan anförtro mig åt denne läkare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
